Hemmamatch på bortaplan, skumt värre

Legends – City 8-6

Då var det återigen dags. Hemmamatch på bortaplan mot serieledarna. Innan matchen lyste coach av entusiasm samtidigt som han konstaterade att bara 4 spelare var bakfulla och bara en spelare var sen till samlingen (och matchstart). Händelser som aldrig tidigare hade hänt. Inte nog med det, för första och antagligen sista gången vara Legends tre fulltaliga kedjor + den största av alla reserver, EGT. Truppen såg på pappret stark ut.

Matchen skulle inledas i orolighetens tecken då både domaren och sekket väntade in i sista sekund med att anlända. Detta gjorde Legends nervös. "Hur spelar vi match utan domare?" frågade Jens tyst. Ingen lyssnade. Matchen drog igång och Legends sprang runt som yra höns. 59 sekunder tog det innan City tog ledningen. Alla skrek "haveri" och önskade att vi spelade i div6 istället. Hela första perioden pågick i samma anda. City tryckte in kasse efter kasse medan Anton, Kapten och Victor visade varför de spelar i div4 och inte högre upp. 62 skott och noll mål.

I periodpausen kunde vi för första gången känna igen Legends när alla pratade i mun på varandra. Ingen sa något vettigt och ingen lyssnade. Där och då kände troligen hela laget att en vändning är på G.

Period 2 inledes fartfyllt med framförallt Rakke och Jeppan i spetsen. Hafsigt och olent slet de upp Citys dysfunktionella försvar och med en sorkdödare i nedre kryss kunde Jeppan reducera. Glädjen blev kortvarig. Dåligt försvarsspel från dagens sämsta kedja (Adam, Anton och Johan) resulterade i 1-5 och matchen kändes avgjord. Trots att förstalinan försökte förlora matchen medvetet ville andra – och tredjelinan annat. Peppson accelererade och visade att det finns lite snabbhet bakom hans 0.1 ton. Vilka som gjorde mål vet ingen men mål blev det och till paus var Legends åter med i matchen. Padde fick beröm av alla lagkamrater som han mottog som vanligt genom att säga att han är sämst. Ödmjukt. Annars var det ett lag med blodad tand och det var inte City. Trots förlinans försök att förlora matchen sprang defensivt ovana spelare som Kapten och Rikard runt och bröt boll på egen planhalva. Detta gav utdelning. Med några minuter kvar stod det 6-6 på tavlan. Då satte Peppson fart (aa, han kallas för Peppson numera för att han peppar alla hela tiden, jävligt jobbigt om du frågar mig). Sprang ifrån sina försvarare och la en indianare i hopp om att någon medspelare hängde med. Kapten dök upp på bortre och trycke in ledningen. Därefter pressade City innan Legends kunde bryta och Peppson fastställde resultatet i öppen kasse till 8-6.

Efter matchen var det oproportionerligt glada miner. Padde sprang till sin pappa för att söka bekräftelse. Kapten förklarade sin match med att "idag var jag taggad, det var därför jag sprang så mycket". Många i laget knäppte varsin kall förutom Rikard som knäppte tre. Några i laget utan öl frågade om de kunde dela på en av Rikards men han sa bestämt nej, han ville ha alla själv. Matchens tre stjärnor:

+++ Pettson "Peppson" Pettersson.

Sprang likt en ångvält igenom motståndarförsvaret och förstod snabbt att den mest effektiva taktiktiken är att sluta passa och göra allting själv.

0 felpassar, 0 misstag, några poäng och 0 hemåtlöpningar.

Trots brist på gifflar och Cola lyckades Rakke vara irrationell matchen igenom. Ständigt hot, både offensivt och defensivt.